Man förhåller sig ju lite olika till sina olika maskiner (om man nu är så lyckligt lottat som jag och har sidådär tre stycken). Av overlocken FÖRVÄNTAR jag mig att den glatt syr utmärkt i alla väder och jag blir mycket mycket besviken på min snälla arbetshäst om så inte är fallet. Och om det mot förmodan inte går som det ska så undrar jag genast vad JAG kan ha gjort för fel...
Cover Pro:n däremot - där blir jag GLAD om det blir bra men inte alls FÖRVÅNAD om det blir kattskit av alltihop. Och när det blir dåligt så skyller jag gärna på maskinens lynniga humör och motvilja mot att vara till lags...
På senast tiden har jag växlat mellan lyriska lovord och långa, fula ramsor... På syjuntan förra helgen fick de andra deltagarna ta del av mitt rika förråd av svordomar och se ett och annat plagg få vingar och flyga genom rummet... Men när jag packade upp maskinen hemma och förberedde mig på att battla med apparaten om det skulle bli kantband eller inte så... VA, den syr så fint som den aaaaldrig har gjort förut. Ja, ni ser, kan man göra annat än att påstå att maskinen MÅSTE ha någon form av själ - och ett ruskigt humör när den sätter den sidan till...
Finaste kantbanden i stan...